Från Nederländerna till Ytterhogdal

Flytt från Nederländerna
till Bali slutade i Ytterhogdal

Sedan fyra år tillbaka är det John och Karin Veldhuis som hälsar gäster välkomna till Krokströmmens vildmarkscamp, två mil från Ytterhogdal. Första flyttlasset för det holländska paret gick till Bali, men efter ett halvår byttes indiska oceanen mot Ljusnans klara vatten. ”Nu har vi hittat rätt och vi älskar det”

Tre mil till Sveg, två mil till Ytterhogdal och cirka tio minuter med bil till närmsta granne. John och Karin har verkligen valt att bo på landet. Längs Ljusnan ligger Krokströmmen och här hittade paret vad de sökte. En plats där de både får lugn och ro men också kan driva en verksamhet inom besöksnäringen utan att pendla till och från ett jobb.

– Vi har stressat färdigt. Det var så hela flyttprocessen började. Vi arbetade för mycket och för långa dagar. Så ville vi inte ha det. Efter många år med utlandsresor bestämde vi oss för att testa den där utlandsflytten som vi landat i att vi ville göra, säger Karin.

Nederländerna är tätbefolkat, här samsas 419 invånare på varje kvadratkilometer mot Härjedalens 0,8. Men Sverige och Härjedalen låg inte högst på parets önskelista. Snarare flera placeringar ner. Framför allt John sökte värme och bra väder och första flytten gick därför till Bali.

– Jag sålde mitt företag i Nederländerna, Karin sa upp sig från jobbet. På Bali hyrde vi ett hus nära stranden men bortom turiststråken och vårt mål var att starta någon form av verksamhet, säger John.

Kokströmmen

Bali blev för varmt

Det varma klimatet blev dock för mycket efter några månader. När John dessutom hamnade på sjukhus för njursten och läkarna inte kunde lista ut vad det var utan skickade honom till Brisbane i Australien bestämde de sig för att söka efter ett tryggare land med ett mer varierat klimat. Då seglade Sverige direkt upp på första plats.

– Norr om Mora, men inte alltför långt norrut, det var vår utgångspunkt när vi letade. Krokströmmen dök upp på Hemnet och även om stället var ganska förfallet så bestämde vi att om bara grunden i byggnaderna var okej så skulle vi köpa det, säger John.

Så blev det och det är nu fyra år sedan. Snart 1,5-årige Finn är född i Sverige och ska börja förskola till hösten. Då blir det viktigare för John och Karin att lära sig svenska. I dag förstår de en del, men pratar inte särskilt mycket.

– Finn kommer att prata svenska flytande och vi vill att hans kompisar ska kunna komma hem till oss och förstå vad vi säger, menar Karin.

Barnens miljö viktig

Finn växer upp i en trespråkig miljö, förutom holländska som det pratas i hemmet, lär han sig svenska i samhället och även engelska som är det naturliga språket på vildmarkscampen.

– I Nederländerna ville jag inte ha barn. Jag upplevde att det ställdes alldeles för stora krav på barnen. Här på landsbygden är människor mer avslappnade. Alla vill hjälpa till, de är snälla med varandra och livet blir lugnare, säger John.

Karin berättar om en gäst, en familj från en stor europeisk stad, där barnet önskat att få vara ute och bygga snögrottor i stället för att hitta på aktiviteter som de vuxna styr upp.

– Den femåriga pojken sa ”jag är så glad att jag har tid att göra det här, hemma måste jag gå på musiklektioner och andra fritidsaktiviteter hela tiden”. Att vi skapar utrymme för kvalitetstid för familjer känns häftigt och det stärker oss i vårt val, säger Karin.

Ett halvår efter att familjen med snögrottan åkt hem kom ett brev med en teckning från den femåriga pojken. Den föreställde en traktor och snögrottan.

Krokströmmen 2

Säsongsjobb en skön lösning

Besöksanläggningen som Karin och John driver går bättre och bättre för varje år. Hit kommer svenska och utländska turister för att bo och de har två högsäsonger. På sommaren brukar gästerna paddla kanot, fiska, bada bastu och badtunna, grilla och helt enkelt ta det lugnt. På vintern blir det längdskidåkning, skridskor, skoter och hundsläde. På booking.com har de fått ett så kallat Travelers Award och har ett genomsnittligt betyg på mellan 9,5 och 9,7.

– Under säsong är det mycket jobb, det gäller framför allt att vara tillgänglig. Då är det ett dygnet-runt-jobb. Men vi klagar inte. Vi får vistas i en skön miljö och jobba i lugn takt. Mellan säsongerna är det superlugnt. Då blir det renovering och sköna slappa dagar. Vi njuter av naturen, åker skidor och vi älskar att gå på restaurang!

En timme till favoritrestaurangen

Kanske finns fördomen om att restaurangerna är få på landsbygden? Det är inte John och Karins upplevelse. Men de ser heller inget problem med att åka en timme i bil för att få äta en god middag.

– Vår favorit ligger i Klövsjö och heter Humleliret. De har eget bryggeri, odlar egna grönsaker och har en fantastisk mix av svenska och mexikanska smaker. Men vi åker också gärna till Cineast i Sveg och ibland till Ånge för en middag.

John och Karin är öppna, sociala och pratvänliga människor. Man kan fundera hur de lyckas lära känna folk när de har tio minuters bilresa till närmsta granne.

– Vi träffar folk hela tiden genom våra gäster så det sociala behovet blir lätt tillfredsställt. Men jag skulle säga att det är ganska lätt att lära känna folk här, svenskar och härjedalingar är inte så introverta som vi blev förvarnade om. Vi träffar på människor i närområdet, bland annat på macken i Ytterhogdal, på Ica och på Dollarstore i Sveg, säger Karin och skrattar.

"I Nederländerna ville jag inte ha barn. Jag upplevde att det ställdes alldeles för stora krav på barnen. Här på landsbygden är människor mer avslappnade. Alla vill hjälpa till, de är snälla med varandra och livet blir lugnare".
John, YtterhogdalText för länken
!
Vill du läsa mer om inflyttning till Härjedalen?